På söndag är det höstpremiär för herrarna på Gavlevallen. Gefle IF möter IK Frej klockan 15.00. Av en slump är det den dagen exakt 120 år sedan som Gefle IF spelade sin allra första fotbollsmatch. Läs mer om den här nedan.

En yawl är en tvåmastad segelbåt. Kanske inte så stor som man tror att en båt med två master ska vara, men tillräckligt för att frakta ett dussintal unga män ett par mil längs gästrikekusten. Robert Carrick Jr var delägare i en yawl och erbjöd sig att styra den till Skutskär när Gefle IF lyckats göra upp om en match mot ett lag där den 5 augusti 1898.

Av alla Sveriges klubbar med flera sporter på programmet är Gefle IF den allra äldsta, och vi var också en av pionjärerna för svensk fotboll. Redan i början av 1890-talet talades det om ”inköp av en sparkboll”, och Robert Carrick var drivande när det började talas om att försöka få ihop ett helt lag några år senare. Gefle IF:s problem var att klubben inte hade någon hemmaplan. Men det hade – av någon anledning – pojkarna i Skutskär. Kanske hade de gått till sjöss och i England sett hur spelet gick till och hittat en äng av någorlunda storlek och jämnhet därhemma. Vem vet?

Hur som helst kom Gefle IF:s lag seglande den där augustidagen, lade till i hamnen i Harnäs och ställde så småningom upp för spel efter att artigt ha hälsat på motståndare och domare. Eller...nja, någon domare hälsade de knappast på. Sporten var så ny att det inte fanns någon som kunde reglerna bättre än spelarna själva, så de kom i bästa samförstånd överens om när mål skulle godkännas och när någon skulle tilldömas frispark eller liknande. Filmningar och tröjdragningar var säkerligen inget stort problem.

Ingen nu levande var ju med den där dagen, men det är inte svårt att dra slutsatsen att det var mer sparka-och-spring än fotboll. Det var i stort sett bara en som hade någon riktig uppfattning om själva spelet, och det var Robert Carrick. Hans föräldrar hade flyttat till Gävle några år efter stadsbranden 1869 för att tjäna pengar på den nybyggaranda som gällde, och han var bara tre år då. Han växte således upp i Gävle och blev bra på det mesta inom idrotten, allt från skidåkning till friidrott, rodd, konståkning och segling.

Men framförallt blev han en ledargestalt i fotbollslaget. Det berodde säkert till stor del på att pappa och mamma Carrick tyckte att han åtminstone till en del skulle få en utbildning hemma i England, så han tillbringade en hel del tid där i sin ungdom.
En följd av det blev att han tog till sig och lärde sig älska den där nya sporten som påminde lite om rugby men var mycket roligare. Och kombinationen av att han tränade i England och var en idrottstalang utöver det vanliga gjorde att han blev en självklar ledare på planen här i Sverige.

Gefle IF hade tränat rätt så bra under Carricks ledning på Skyttegården mellan Hantverkargatan och Valbogatan och kanske på ytterligare någon öppen plats i stan. Så när han styrde sin yawl Maria mot Skutskär var han nog ganska säker på att det skulle bli en vinst. Det blev det också, med 7–1. Troligen hade siffrorna blivit betydligt större om inte seglatsen hade störts av dåligt väder, gossarna var inte i särskilt gott skick när de klev i land. Men en övertygande vinst blev det alltså, och därmed var grunden lagd till en kort men ärorik epok då Gefle IF var Sveriges bästa fotbollsklubb.

Text: Ulf Kriström

Bildtext:
Robert Carrick var den självskrivne ledaren för Gefle IF:s första fotbollslag.