Det gör ont när knoppar brister skrev Karin Boye i sin dikt.  Kanske något att ta till oss i dessa bitterljuva tider. För nu är det tungt…
Läs en del av denna dikt och begrunda. ”Det gör ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterljuva?”.

Det gör precis lika ont när ens eget lag förlorar.
När målet kom, ja det var då som det stora vemodet rullade in. Var det en följd av mjölkbristen i veckan på vårt lokala mejeri?

Linus Malmborg, vilken MAN! Hissa tröjan i taket!
Han var ohotad bäst på plan. Säkra brytningar, nickdueller, vilken vänsterfot, wow! Hos honom lyste spelglädjen ur hans ögon, det spratte i hela hans kropp. Att han inte fick priset som bäst på plan är för mig en gåta. Se till att han stannar kvar i truppen på plan nu. Lägen finns för skott utifrån, men inget kommer. Som att se hemvärnet träna med lös ammunition…

Ja, detta var då ingen fredagskväll som jag vill minnas. Där jag som vanligt satt med mitt äldsta barnbarn bredvid mig, vi var förväntansfulla.
Vi laddar med hamburgare och fika, vi snackar vuxensnack. Helt fantastiskt att kunna sitta tillsammans med ett barnbarn och kolla på vårt Favoritlag tillsammans. Det värmer ett åldrande Fotbollshjärta. För tänk när vi kan blanda mina obetänksamma uttryck med hans ungdomliga spontana uttryck.

Ölen som jag tog när jag kom hem smakade inte gott, ikväll finns inget som kan få mig att le! Inte ens att herrlandslaget gick till Final i handboll .
Erik och Eric vad roligt att ni fick lite mer speltid, där syntes också lite mer spring i benen. Kanske dags för att få vara med från start nu för dom båda?

Så nu tänker jag bara ”Oh gimme hope Joanna, hope Joanna, gimme hope Joanna before the morning come”.
Mn nu glömmer vi det som varit och laddar om, för nu Geflar ska poängen in som höet ska in i ladorna.

//En Mumlande Trubadur på Läktaren