Ett genombrott i skuggan

”-Målet var att slå mig in i startelvan den här säsongen och det har jag lyckats med.”

Man brukar säga att en god berättelse ska ha tre viktiga beståndsdelar: en intresseväckande början, ett mittenparti – där någonting omvälvande sker eller där historien tar en vändning – samt ett bra slut. Detta gäller såväl fiktionen som det verkliga livet.

För fotbollsspelaren Eric Larsson, född 1991, började berättelsen i Gävle och moderklubben GGIK, där han tidigt utmärkte sig på planen. Den fortsatte 2005 då han kom till Gefle IF och så småningom erbjöds ett kontrakt med a-laget. Under flera säsonger arbetade Larsson stenhårt i det tysta med några enstaka inhopp här och där.

Tolv inhopp blev det totalt i Allsvenskan innan den stora vändningen kom 2012, den 2 april närmare bestämt. Då gjorde Larsson sin första allsvenska match från start i premiären mot Malmö FF. Sedan dess har han hållit hårt i startplatsen och fått sitt genombrott i skuggan av lagets något blygsamma poängskörd.

Larsson och Törnros värmer upp

-Det är alltid kul att spela. Men man är aldrig helt nöjd när det inte går bra för laget. Målet var att slå mig in i startelvan den här säsongen och det har jag lyckats med, säger Larsson som gärna hade önskat en bättre utdelning poängmässigt för laget.

-Vi har ändå gjort flera bra prestationer med början mot Malmö. Sedan hade vi lite oflyt mot Syrianska. Mot Elfsborg gör vi en jättebra match och även andra halvlek senast mot Norrköping var bra. Vi har inte haft marginalerna med oss, men vi vet vad vi kan och det gäller att fortsätta att jobba hårt.

Och jobba hårt kan Larsson, som beskriver sig själv så här:

-Jag försöker att bidra med energi och gillar att slå inlägg, säger Larsson, vars position till höger på mittfältet bildar en utmärkt plattform för att göra just detta.

Rent konkret har årets säsong resulterat i en målgivande passning. Hur fotsättningen på fotbollssagan Eric Larsson ser ut är omöjligt att veta. Hittills innehåller berättelsen alla viktiga beståndsdelar och egentligen saknas väl bara ett lyckligt slut. Men till detta är det långt kvar för Gefles unga högerbreddare.

Text: Claes Wallgren